Han som startade det hela
Tinder 2021
I kölvattnet av pandemin drog jag igång Tinder. Hade varit där tidigare, men det var längesen. Överväldigad av alla dessa singelkillar fick jag efter ett tag kontakt med en kille. Han var bara något år äldre än mig. Vi hade roliga konversationer och efter ett tag blev de av den lite kryddigare varianten.
Vid det här laget var jag inne i en ganska lång period av, låt oss kalla det "torka". När jag nu hade kommit i kontakt med en kille vars intention jag inte uppfattade var att hitta The One, gjorde sig denna torka rätt påmind. Det här var en potentiell väg ut ur den...
Han var rolig, hade en väldigt humoristisk ton i sättet han uttryckte sig i skrift och jag fastnade för det. Kände mig ganska snabbt rätt så uppiggad av uppmärksamheten jag fick och ganska sent en kväll satt vi och skrev till varandra. Han var ute på stan och flängde, hintar droppades och tillslut fick han min adress och var på väg hem till mig. Nervositeten slog mig som en blixt från klar himmel. Jag vankade av och an hemma, höll utkik genom fönstret och kollade ständigt telefonen. Tillslut ringde det på, pulsen ökade och jag tog en sista titt i spegeln innan jag låste upp och öppnade.
Där stod han med åtrå i blicken. Jag tog några steg bakåt för att släppa in honom. Så snart han stängt dörren bakom sig kastade vi oss kring varandra i en tajt omfamning och började kyssas.
Sexet var över förväntan och vi var båda tillfreds efteråt. Han ville gosa, jag tyckte det kändes för intimt vilket är ironsikt med tanke på den intimitet vi nyss delat. Vi låg och pratade och skrattade en bra stund. Tillslut sa jag till honom att jag helst sover själv ikväll, han klädde på sig och åkte hem.
Vi hade fortsatt kontakt och bara två kvällar senare kom han hem till mig igen. Denna gång var det ännu bättre än första gången och vi låg med varandra inte bara en, utan tre gånger.
Den här nyfunna kontakten gav mig energi jag inte känt på ganska länge, jag var på betydligt bättre humör överlag än vad jag varit på rätt länge. Man ska inte underskatta fysisk intimitet och de krafter det besitter!
Vi hade fortsatt kontakt efter träff nummer två. En tanke väcktes inom mig att vi kanske skulle kunna ha roligt även utanför sängkammaren, men jag agerade inte på det för stunden. Någon vecka eller två passerade innan vi slutligen sågs igen. Han kom hem till mig i vanlig ordning. Vi njöt tillsammans och hade roligt däremellan. Han sov inte över den här gången heller, något jag kom att ångra en aning i efterhand.
Efter tredje gången vi sågs vände det. Jag hade mer och mer börjat underhålla tanken på att det här skulle kunna bli något utöver ett ligg. Tillslut tog jag modet till mig och författade ett meddelande i stil med (reserverar mig för eventuella fel här, taget helt ur minnet):
"Hej - du jag tycker du är lite härlig och jag skulle tycka det vore kul om vi sågs utanför sängen någon dag och se vart det tar oss. Vi hörs!"
...Fullständig radioskugga...
Dagarna gick, inte ett svar. Konstigt, han brukade vara väldigt snabb på att svara. Dagarna blev till någon vecka. Jag kände mig rätt nedslagen av att inte höra något tillbaka och det blev tillslut en besatthet. Jag vart ledsen, kände mig övergiven. Ja ni hör ju, fullständigt osunt. Tillslut skrev jag ett till meddelande, något i stil med (reserverar mig återigen för eventuella fel):
"Hej igen, snart blir det utvisningsbåset + game för dig"
(Hockeyreferens pga gemensam nämnare för oss)
Det gick ytterligare ett par dagar, men tillslut svarade han. Ett svar som jag redan var ganska beredd på vid det här laget:
"Hej, sorry men jag har börjat spela i en annan division, lägre än den du befinner dig i såklart, men jag kan inte ses något mer".
Ridå. Nattsvart.
Jag hade som sagt vid det här laget redan börjat befara att han träffade någon annan. Det var i mitt huvud vid den tidpunkten, den enda rimliga anledningen till varför han helt plötsligt slutade svara. Jag blev i ärlighetens namn rätt knäckt och ledsen. Kände mig tom. Men kunde inte avmatcha ändå. Levde på något hopp. Såhär i backspegeln skrattar jag åt hela situationen. Lilla jag som blev så otroligt fäst vid tanken på en annan person, som jag dessutom bara träffat vid tre olika tillfällen. Hur kunde jag hänga upp mig så hårt på honom?
Efter ytterligare ett tag var hans chatt borta. Han hade avmatchat, eller raderat sin profil. Kapitel avslutat.
Ca 1,5 år senare dök han upp i mitt Tinderflöde igen. Jag svepte höger av ren nyfikenhet. Det blev en matchning. Vi började prata igen. Hade intensiv kontakt under en dag, men jag bestämde mig för att avmatcha. Kände inte att det var något jag behövde sträva efter igen.